Ni som kikar in på vår blogg ibland vet att vi följer äventyrerskan Annelie Pompe. Nu  har vi glädjen att berätta för er att Kl 05.00 lokal nepalesisk tid (01.00 svensk tid) den 20 maj 2011 stod Annelie Pompe på toppen av världen! De lämnade läger 3 på 8300 meter höjd klockan 21.00 och det krävdes åtta timmars klättring för att nå toppen som de hade helt för sig själv innan några klättrare från sydsidan kom upp.

På toppen av Världen!

Annelie berättar att hon fick en glädjeattack och började skratta när hon insåg att det bara var några få steg kvar till toppen. Den senaste rapporten kom klockan 09.30 svensk tid och då hade de kommit ner till läger 3 igen och återhämtade sig i tälten.

Annelie, frusen, men lycklig!

Planen är att ta sig så långt ner som möjligt under dagen men fokus just nu var på att vila och få i sig vätska. Annelie lät väldigt lycklig och väldigt trött på telefonen. Alla i expeditionen mår bra.

Sherpas
“Om det inte framgått tidigare – Jag/Vi skulle aldrig klarat (och inte velat) klättra utan de Sherpas vi hade i laget. De är verkligen fantastiska klättrare, atleter och människor. De har hjälpt oss bära och sätta läger, värma fingrar och själar och blivit vänner för livet.”

Världens högsta utsiktsplats!

Så berättar Annelie på sin blogg. Gå in på den och läs hennes berättelse om den spännande men dramatiska klättringen uppför Världens högsta berg!

Läs mer här: http://deepeverest.se/

“Att landa i Kathmandu var som att komma hem. Jag älskar Nepal! Jag ogillar vanligtvis stora städer, men i Kathmandu känner jag mig hemma. Luften liksom vibrerar av äventyr. Jag är här för femte gången och älskar Kathmandu som ett andra hem. För mig lovar staden lugn, äventyr och berg.”

– Så berättar Annelie Pompe som vi får förmånen att följa här på bloggen. Annelie Pompe älskar utmaningar. Just därför ska hon försöka slå två rekord. Dels ska hon bli första svenska kvinna som bestiger Mount Everest utan syrgas. Sedan ska hon sätta nytt världsrekord i fridykning till 161 meter – på ett enda andetag.

Kahtmandu, Nepal

Annelie fortsätter…

“Att åka från flygplatsen till hotellet i turistkvarteret är som att transporteras 400 år tillbaka i tiden. Vi åker förbi apor som klänger på ruinerna av ett tempel, kor strosar utmed vägkanten och lite längre bort plöjer en gammal man ett fält med hjälp av två oxar.”

“Vägen är kantad av små fyrkantiga terrakottahus med dörrar som ser så små ut att jag säkert måste huka mina 165cm för att komma igenom. Sagolika och vackra små människor i färgglada saris och dräkter trängs längs marknader och små butiker. Lite senare går jag runt på de små gatorna och fånler åt allt och alla och är bara löjligt lycklig. Människorna jag möter verkar inte tro jag är galen utan ler tillbaka. Plötsligt försvinner elektriciteten och gatan blir helt svart några minuter innan några butikers generatorer går på.”

Läs mer på Annelie´s egen blogg här: http://deepeverest.se/

Annelie i fridykartagen….