Annelie Pompe har blivit en följetong här på min blogg. En underbar och härlig kvinna som älskar utmaningar och som jag älskar att följa! 🙂
Här befinner hon sig med ett gäng på Kilimanjaro. Så här berättar hon:
Bilden; Annelie med “lite” packning…
“På vissa ställen, förutom hemma, får jag känslan av att vara hemma. Den tunna luften, baslägren, det enkla livet, att borsta tänderna under en stjärnklar himmel och sova i tält – kändes som hemma. Kroppen liksom kände igen sig, njöt av höjden och blev äntligen lugn igen. Åh, jag älskar att vara på expedition.”
Annelie fortsätter:
“Men två dagar tidigare, mitt i dygnslånga ösregn, tittade jag mig omkring på de fjorton deltagarna i Kilimanjaro expeditionen. Regnet droppade in överallt och leran letade sig in i minsta öppning. ”Shit”, tänkte jag en gång, ”de är här på grund av mig”. De två dagarna upp till 3800m blev en mental styrkeprövning. Regnet öste ner i bästa monsun-stil och precis allting blev blött och lerigt. Regnet och regnskogens fukt tog sig igenom nästan alla skor, kläder och väskor. Mellan pepping och blöta kisspauser tittade jag upp mot himlen och bad om bättre väder. Innan regnet släppte var det tur att fjorton av sveriges säkert tuffaste tjejer och en man var där. Jag får ofta frågan vad som inspirerar mig. Alla deltagarna på expedition Kilimanjaro inspirerade mig, mitt i ovädret! Det var en stolt expeditionsledare med ett varmt hjärta där mitt i regnet.”
“Så fortsatte vi genom regn, djungel, stäppskog och dimma, hedlandskap, hagel och alpina öknar. Berget var minst lika vackert som förra gången. Men det intressanta med att göra samma sak en gång till fast på ett annat sätt, handlar om att människorna är annorlunda, och jag är annorlunda.”
Detta var min första högre bergs-expedition som ledare, vilket var en intressant upplevelse på många sätt, om än så krävande. I vissa situationer blev jag som den bästa ledaren jag träffat. Chhiring Dorje Sherpa’s ord kom ut ur min mun. ”cold is very danger, warm is no problem”. Jag drog upp dragkedjor på jackor, höll ett ständigt vakande öga på alla och envar. Deltagarna invaderade mina tankar om dagarna, mina drömmar om nätterna, och mitt hjärta. Jag blev så imponerad och så stolt över alla som var med. Vilken grupp! Alla mellan 25 och 60 år bidrog med en egen personlighet och egenskaper som gjorde dagarna fantastiska.”
Bilden; Toppen är nådd!
Bilden; Nalle var också med förstås! 🙂
Läs mer här på Annelies egen blogg! Läs mer här om Annelie på HittaUpplevelse.se!
